Hur skulle en progression gällande AI kunna se ut?
Vi deltog med min kollega Rolle Träskelin på SETT 2024 och har under veckan fått förmånen att träffa en mängd olika otroligt kunniga personer. Det har varit ett sant nöje att få bolla tankar! Våra gemensamma take aways hittar du på vår blogg. Under veckan har jag dessutom mycket grunnat på vad som är nästa steg gällande AI och undervisningen med siktet på läsåret 2024-2025 och framöver.
Progression för AI-litteracitet
Jag tror de flesta som råkar läsa detta är ganska överens om att elever behöver dels lära sig om AI och få arbeta med AI men hur och när gör vi det konkret? För att börja diskutera detta tror jag vi kommer att behöva en progression över AI-litteracitet som sträcker sig från småbarnspedagogiken till slutet av grundskolan. Mina tankar gällande hur detta kunde göras är ungefär följande:
Konkretisera progressionsformuleringar gällande kunskaper, färdigheter och attityder från befintliga ramverk, t.ex. Long & Magerko (2020) kopplat till Blooms reviderade taxonomi. Här tänker jag att man kan hålla det ganska snävt.
Spegla dessa mot planen för småbarnspedagogiken och grundskolans läroplan. Vilka årskurser, ämnen och mål kan vi direkt koppla till en sådan progression? Hur ser fördelningen ut per ämne och årskurs?
Leta eller skapa undervisningsmaterial, tips och guider som kunde användas inom identifierade mål samt sammanställa detta till en helhet.
Eftersom målen i grundskolans läroplan är olika årskursfördelade i olika kommuner kommer det hursomhelst att behövas en del finjusteringar på kommunal nivå men stommen finns redan i många kommuner i och med existerande digitala lärstigar som revideras mellan varven. Jag tänker själv att mycket av detta redan finns i mål kopplade till kompetenserna K4 (multilitteracitet) och K5 (digital kompetens) och att det främst handlar om att konkretisera och förtydliga så att inte varje lärare behöver göra samma hantverk från grunden. Ja, vi vet att tekniken utvecklas snabbt och vad vi än skriver nu är risken stor att vi behöver revidera den inom kort. Samtidigt tänker jag att vi behöver komma igång med diskussionen för att sträva mot en jämlikhet för varje elev. Det är lättare att revidera än att börja från grunden oavsett.
Progression gällande AI-verktyg
De stora AI-verktygen (Copilot, Gemini, ChatGPT etc.) börjar mogna och är ganska jämna när det kommer till prestanda och funktioner för tillfället och licenskostnaderna för fulla versionerna av dessa verktyg är höga. Jag ser en diskussion där man strävar efter att eleverna skulle ha tillgång till så bra AI-verktyg som möjligt och gärna så fort som möjligt så att elever kunde börja lära sig använda AI i sitt lärande.
Behöver verkligen varje elev på varje årskurs tillgång till de starkaste AI-verktygen? I mina örån känns det lite som att köpa in Adobe Photoshop eller hela Adobe Creative Suite till barnen i småbarnspedagogiken eftersom barnen skall lära sig enkel bildredigering. Det handlar också om vilken förförståelse som vi förväntar oss att en elev bör ha innan hen kan förenkla ett arbetsmoment. Vi låter t.ex. inte elever använda en räknemaskin innan vi vet att de har den förförståelse som krävs gällande hur en uträkning görs. Samma tänk kunde man applicera på AI-verktyg.
Alla de ovan nämnda verktygen har åldersgränser. Copilot och Gemini har för tillfället 18 års åldersgräns medan ChatGPT har 13. Jag har förstått att åldersgränserna för Copilot och Gemini kommer att sänkas men knappast långt under 13 såvida de inte skapar “for kids” versioner. I samma veva behöver vi även trygga datasäkerheten och GDPR.
De nuvarande licenskosnaderna för de fulla versionerna torde vara helt orealistiska för de flesta utbildningsanordnare. Webbläsarversionerna är såklart billigare för stunden men tänker på sikt. För lärarnas och de övre stadiernas del är det kanske möjligt och ändamålsenligt men knappast för varje elev i de lägre stadierna.
Nej, jag tänker i stället att vi lärare och framför allt AI-utvecklare bör börja diskutera progression när det kommer till AI-verktyg och undervisning. Jag tror att vi behöver börja med mycket enklare/åldersanpassade verktyg för att sedan slutligen kunna använda de bästa verktygen när vi närmar oss arbetslivet. Det är redan fullt möjligt att skapa egna chatbots som körs lokalt och baserar sig på Open Source-språkmodeller. Micke Kring på RISE är en av experterna på detta. De skulle handla om att skapa små enkla AI-tjänster för undervisning som ges tillgång till en väldigt begränsad mängd data, t.ex. tjänster på ämnes- och årskursnivå som tränats på redan existerande undervisnings- och stödmaterial som vi redan använder. Därtill skulle våra styrdokument i form av läroplaner agera som rättesnöre för verktygen. Dessa skall inte kunna leta på nätet och skall ha tydliga spärrar för vad de får och inte får göra. I vissa ämnen och årskurser skall dessa t.ex. inte kunna skriva en faktauppsats men nog handleda en elev i att skapa en disposition eller föreslå språkförbättringar. Det är sedan upp till läraren hur och när eleven förväntas arbeta med dessa och att göra sina egna pedagogiska val så länge som vi samtidigt kan se till att varje elev får tillgång till alla delar i ovan nämnda AI-litteracitet.
Det är lätt att säga att “någon borde” men vem borde i så fall göra sådana här små AI-verktyg? Våra läromedelsförlag har redan tillgång till nödvändig data för att träna dessa modeller och en möjlighet för dem vore att baka in sådana små enkla AI-verktyg i sina redan existerande digitala läromedel. Detta skulle vara en ganska autentisk användning eftersom AI finns där du redan är van att arbeta och vi ser sedan samma tänk i vuxenvärlden med Microsoft och Google. Ett annat alternativ vore att enkla AI-tjänster skulle skapas av myndigheter vilket skulle garantera tillgången för varje elev. I så fall vore ett Nordiskt samarbete ideal så att inte alla behöver uppfinna hjulet själv. Ett tredje alternativ är att vi väntar ut tills tillverkare av diverse appar och sidor för undervisning gör någonting motsvarande men då ser jag en risk för att vi åter igen hamnar i “Appy hour” med en massa olika inloggningar, oro om datasäkerhet och ojämlik tillgång mellan kommunerna. Jag själv landar på att den där “någon” som borde ta bollen antingen är läromedelsförlagen, myndigheter eller en kombination av dessa.
Under det senaste året har vi funderat mycket på vad generativ AI är, vad det kan skapa och diskuterat framtida hot och möjligheter. Vi börjar ha en grov aning om potentialen men nu behöver vi börja bli mer konkreta. Jag kan ha helt fel i mina tankar men det viktiga som jag ser det är att vi börjar diskutera HUR AI-kunde användas i undervisningen, elevens lärande om och med AI och hur vi kan skapa förutsättningar för detta. Nu behövs goda modeller, reflektion, samarbete och diskussion.