Apple Vision Pro och funderingar om framtidens lärmiljö
Apple höll igår sitt årliga WWDC Keynote (World Wide Developer Conference) och som varje år redovisades nästa version av Apples olika operativsystem och Apples tankar framöver samt några nya Mac-modeller. Som vanligt var det ett väldigt slipat event där varje ord, vinkel och animation var filad och slipad, kryddad med ordet ”amazing” lite var stans (ett potentiellt dryckesspel om man så vill). Som många rykten under det senaste året förutspått kom det en “One more thing…” och Apple lanserade också sitt Vision Pro-headset. Under kvällen har jag lite grunnat på Apples visioner och hur vi ska interagera med hårdvara i framtiden samt vad det kunde betyda för undervisningen.
Jag har själv testat olika modeller av VR & AR headsets under de senaste åren i olika sammanhang samt har diskuterat hur dessa kunde komma att vara en del av framtidens lärmiljö. Jag har alltid haft en viss skepsis till framför allt VR i undervisning eftersom tekniken har haft sina praktiska begränsningar plus att mjukvaran inte riktigt funnits. Jag funderade mycket efter keynoten om detta är i nivå med lanseringen av iPhone eller iPad. När iPhone lanserades 2007 sopade Apple mattan under marknaden och släppte någonting helt nytt, en produkt som då var väldigt dyr och som sakteligen kom att förändra hur vi använder och definierar telefoner. När Apple lanserade iPad tre år senare var det egentligen bara en större version av telefonen och tablets hade gjorts av konkurrenterna redan tidigare. Tekniken hade dock mognat och Apple kunde dra nytta av det arbete de gjort med iPhone för att finslipa produkten. IPad förändrade inte heller hur vi använder teknik särskilt mycket men för undervisningssyfte gav den sedan möjligheter att arbeta med multimedia i undervisningen. Jag lutar starkt mot att Vision Pro-lanseringen är en iPhone-moment, och dessutom tycker jag att vi hoppade direkt från Nokia 3310 till iPhone 4S. Detta är ett enormt hopp framåt men i likhet med första generationen av iPhone kommer det med en prislapp. Vision Pro kommer att kosta 3500 usd, dvs. säkert kring 4000€ hos oss.
VR-glasögon har hittills varit isolerande från den fysiska verkligheten. Man krockar i väggar, smäller i möbler och vet inte riktigt vem annan du har i fysiska rummet eller om de försöker interagera med dig. Apple har löst detta genom att headsetet innehåller kameror som projicerar verkligheten utanför till dina ögon och du kan därmed bolla mellan VR och AR. Detta sköts dessutom automatiskt så att en person som kommer in i rummet automatiskt dyker upp i din vy eftersom headsetet ständigt kollar vad du har omkring dig ifall du är helt fördjupad i den virtuella miljön. Det riktigt nya här var att glasögonen dessutom projicerar dina ögon på utsidan för personer som är i rummet när du interagerar med dem. Du har alltså en skärm per öga som du själv ser på och en tredje som täcker hela glasögonen på utsidan för andra personer i rummet. Personer i det fysiska rummet ser om du är upptagen i den virtuella världen genom att dina ögon inte syns eller om du ser på personen och i så fall syns dina ögon och dina uttryck. Du behöver alltså inte ta av glasögonen för att diskutera med en annan person i det fysiska rummet. Microsoft Holo-lens och andra AR-glasögon har möjliggjort interaktion i det fysiska rummet redan tidigare men då har man i stället inte haft möjlighet att gå in i VR-världen. Därtill har Vision Pro inga högtalare över örat utan de är placerade i bandet ovanför örat. Du både hör och ser vad som händer i det fysiska rummet men väljer själv hur djupt in i VR du vill dyka. Du verkar styra detta med ett fysiskt hjulreglage på glasögonen.
När Meta några år sedan demonstrerade sin vision av sitt Metauniversum fick de utstå mycket åtlöje och mången meme på grund av de ganska enkla avatarerna som användes. Avatarerna kändes lite barnsliga och opolerade samt var placerade i helt digitala miljöer utan ben. Utmaningen för interaktion på distans har varit att du så klart inte kan sitta framför en webcam med glasögonen på dig utan kamerorna behöver sitta i headsetet och läsa av dina ansikts- och ögonrörelser både i och utanför själva headsetet. Apples lösning på detta är att du först scannar av ditt ansikte med kamerorna på utsidan av headsetet ungefär som när du startar upp en ny iPhone och ställer in Face ID. Apple lagrar då en 3D version av ditt ansikte som headsetet sedan använder för att göra en verklighetstrogen avatar för distansmöten. Distansmöten sker heller inte i en helt digitalt miljö utan de olika deltagarna kommer in som olika fönster ungefär som det nu fungerar i Zoom, Teams eller Facetime på vanliga skärmar. I stället för ett helt virtuellt metauniversum kommer interaktionen i stället som ett extra digitalt lager. Det här eliminerar också behovet av kamera, hörlurar och extern mikrofon för distansmöten.
De flesta VR- eller AR-glasögon har hittills behövt någon fysisk kontrollenhet för input. Oculus har sina handtag t.ex där du styr allt från spel till menyer. Företaget Leap Motion är ett företag som jag följt genom åren och som var tidiga med att utveckla handigenkänning där dina handrörelser fungerar som input och Apple kör på samma bana här. Händerna står dock inte för hela inputen utan det verkar fungera så att ögonrörelserna står för motsvarigheten till muspekaren och fingerrörelser står för att klicka, dra eller nypa. Kamerorna som läser av handrörelserna är riktade neråt så att du kan hålla händerna i famnen eller i bordshöjd och inte behöver vifta omkring som i i filmen Minority Report. Inga trötta axlar således.
Den kanske största utmaningen för mig med tanke på undervisning har hittills varit att AR och VR har setts som ett komplement till annan digital utrustning och fokuset har främst legat på konsumtion av innehåll eller spel. Här kommer kanske det mest nytänkande med Apples headset i min mening. Headsetet är helt fristående och innehåller samma chip som de nyaste Macbook Pro-datorerna samt ett eget nytt operativsystem. I demon visades redan de vanliga produktivitetsverktygen (Word, Excel, e-post, etc.) och du kan synka headsetet med ett vanligt Bluetooth tangentbord och mus eller diktera text med din röst. Därtill förstod jag att hela App Stores appar kommer att vara tillgängligt direkt vid lansering vilket betyder att du i princip kan göra allting du redan kan göra med en iPad även med glasögonen. Apple har historiskt varit ganska villig att kanibalisera sina egna produkters försäljning när de lanserar nåt nytt (vem kommer ihåg iPod t.ex) och här kan de på sikt ersätta en del av Mac-datorerna, externa skärmar samt iPad och varför inte också telefonerna längre fram. Den enda kategorin produkter som jag ser att inte direkt kan kanibaliseras på sikt är Apple Watch eftersom den bär du hela tiden medan glasögonen åker på och av beroende på vad du gör. På tal om produktivitet kan man även spela in videoklipp med headsetets inbyggda kamera och filmer sparas då i 3D-format. Apple har redan sedan tidigare lösningar för hur vi samarbetar digitalt dels i olika dokument och filer (dela länk eller bjud in en person), skickar filer till varandra (AirPlay) eller konsumerar samma innehåll (SharePlay) och alla dessa verkar vara inbyggda även här för att skapa förutsättningar för samarbete.
Några av de tidigare utmaningarna med AR- och VR-tekniken återstår dock ännu. I första hand tänker jag på själva bekvämligheten och portabliteten. Det kräver vana och vilja att ändra inställning innan man kan tänka sig sitta med vad som ser ut som skidglasögon på sig i långa stunder inomhus och hur t.ex. svett påverkar glasögonen återstår att se. Det nämndes att de ser framför sig att användare tar dem med på resor för att arbeta på hotellrummet eller i flyget men du har dem knappast på dig under hela resan och således behövs det ett fodral eller en väska för dem. Å andra sidan behöver du samma för en dator också men ändå. Batteritiden är också ett frågetecken. Det nämndes i förbifarten en två timmars batteritid med ett batteri som man kopplar in med en magnetisk sladd i glasögonens band och batteriet lägger man i fickan. Antar att man även kan koppla in glasögonen i ett uttag vid skrivbordet men oavsett så är batteritiden ett problem.
Man ser tydligt att detta är något som Apple har haft i görningen under en lång tid och att mycket av den teknik vi har i våra telefoner egentligen har utvecklats med detta i åtanke, Face ID, Lidar, små kameramoduler och spatial audio för att nämna några. Apple kör även hårt på datasäkerheten vilket verkar ha blivit en allt större del av deras värdegrund genom åren. Sakteligen kommer batterier säkert att utvecklas och chip effektiveras för att öka batteritiden och även själva hårdvaran att göras smidigare. Kanske de på sikt får det paketterat i nåt som känns och ser ut som vanliga Raybans. Apple målar här upp en vision av framtiden där vi kan skippa externa skärmar, kameror, mikrofoner, projektorer, datorer, tablets och kanske även telefoner. Hur ser då framtidens lärmiljö ut?
Om vi har lärt oss nåt av implementeringen av datorer och plattor i skolan så är en nyckelfaktor att det är eleverna som skall använda tekniken i första hand. Visst skulle det vara intressant också för lärare att kunna se t.ex. elevens progressionsprofil eller engagemangsikon hovrande över elevens huvud men centralt är det att eleverna kan använda tekniken för att ta till sig information, samarbeta och skapa eget innehåll. En annan sak vi lärt oss är att det är att det underlättar om varje elev har egen utrustning och att den är personlig. Eftersom Apples headset läser av ditt ansikte för att göra en personlig profil, har en inbyggd iris-scanner för säkerhet och identifiering samt innehåller skräddarsydda ljusskydd och kan innehålla linser med styrka betyder det i praktiken att det borde vara 1:1 när det kommer till antal elever och headset. I lanserinsskedet är det stora summor vi snackar om i så fall och vi får säkert vänta ut tills tekniken mognat och priset dalat. Det fanns å andra sidan en tid när en laptop gick på motsvarande summor också plus att vi kanske kan ersätta utrustning som vi redan har budgeterat för så riktigt många år och generationer av headsets handlar det kanske inte om. Vision Pro släpps under 2024 i USA och kommer så småningom även att släppas till vår sida av Atlanten.
Den stora frågan är hur framtidens lärmiljö ser ut när/om vi då är i den situationen att varje elev har glasögon på sig och batteritiden räcker för en skoldag. Apple använder begreppet Spatial computing och jag kommer på rak arm inte på någon svensk översättning till begreppet. T.ex. kommer vi att behöva fundera om kring vad ett läromedel verkligen är eftersom vi i nuläget fortfarande är fast vid att det ska rymmas på en skärm och att man kanske har en bok eller ett häfte bredvid. De begränsningarna försvinner i och med att du kan placera material, uppgifter, dokument, chattar, videofönster osv var som helst i ditt rum samt dela dem med andra elever som befinner dig i samma fysiska rum eller på nåt annat ställe. Just nu skapar eleverna främst tvådimensionella digitala produkter, t.ex. textmaterial eller video, men den nya tekniken ger möjlighet att skapa och använda digitala produkter i 3D. Tänk digital modellera där burken eller färgerna aldrig tar slut.
Vision Pro är “bara” ett nytt sätt att interagera med teknik men detta sker inte i ett vakuum och i samma veva kommer också generativ AI sakta att krypa in i klassrummet via de tjänster vi redan använder eller nya tjänster. Dessa kommer att utmana vårt tänk kring hur eleverna tar till sig information, hurudana produkter de förväntas skapa och hur vi bedömer de produkterna. En annan faktor som knackar på dörren är lärandeanalytiken som kommer med i kölvattnet av de ovanstående och kan ge progressionskurvan per elev och ämne som jag redan nämnde. Dessa möjliggör tjänster som differentierar lärande på elevnivå i realtid eller kopplat till en AI-tutor ger det stöd eleven behöver i realtid enligt elevens nivå. Några centrala frågor jag själv grunnar på är:
Vilka färdigheter är så centrala för eleven/studerande att de fortsättningsvis behöver innötas och övas analogt och utan digitala hjälpmedel? Är det färdigheter som vi av tradition anser viktiga eller är de på riktigt viktiga för elevens kommande liv?
Hur ska vi tänka gällande skriven text i framtiden? Diktering, uppläsning av text och översättning utvecklas i rasande takt och i en AR/VR-miljö läggs mer betoning på bild, rörlig, bild, 3D-figurer och interaktion.
I vilken mån är framtidens lärmiljö lärarstyrd och hur ser lärarens roll ut? Vilka delar av planering, formativt arbete och summativ bedömning är ändamålsenliga att ge över åt en AI-tutor kopplat till differentierade läromedel?
Hur skall våra fysiska lärmiljöer vara utformade i det skedet eleverna har tillgång till VR/AR-glasögon? Vilka utrymmen krävs, sitter man eller står man, är man social eller jobbar man i ett lugnt utrymme, var ”hänger vi upp” elevers digitala produkter, behöver vi whiteboards osv?
Detta må låta som SciFi och svammel från en nörd just nu men så lät även 1:1 med iPads/datorer eller distansundervisning för inte så många år sedan 😊